Höjden av.

Förvånelse alltså, jag var påväg upp på vinden med en påse skräp när jag möts av en uppdukad kräftskiva i portuppgången. Jag ljuger inte när jag säger att hela huset var där, den enda jag inte kunde skymta var Josef. Det var omöjligt att trycka sig igenom massan, och barnbordet var uppdukat i hissen så jag stod några minuter utanför med näsan tryckt mot rutan, det såg verkligen mysigt ut. Alla hade hattar på sig, de skålade i läsk och sjöng och gungade i takt. De små dvärgpingvinerna i hissen med sina små söta vingar i blått var så sköna, säkert knappt fyrtio centimeter höga och säkert ett tiotal till antalet. Jag visste inte att min studentuppgång gömde så många barnfamiljer. Hur som haver, jag fick vända och gå hem och ligger nu i soffan och hoppas att en inbjudande granne snart ska ringa på min dörr.